FÖRLÅT ATT JAG ALDRIG SA FÖRLÅT.

Börjat skriva ett inlägg tre gånger nu, men raderar hela tiden...

Skulle varit med Madde idag egentligen, men bara för att jag är så slö och var vaken alldeles för länge igår så får vi ta det en annan dag!

Ibland tänker jag bara, näe, ska jag ta och glömma det här och gå vidare? Men sen mellan all skit så lyckas jag alltid se något positivt eller få något slags hopp. Är det bra eller dåligt? Jag vet ärligt talat inte.

I need you here now more than ever!

jag VET att det här kommer lösa sig och bli bra linnea..jag önska att jag kunde va hos dig och hjälpa dig på alla tänkbara sätt! hjärta dig!