Om vi bara skulle backa allting några månader, skulle jag knappast välja ut dig. Jag hade aldrig tänkt på dig på det sättet. Du var bara en vanlig kille i mina ögon, trodde aldrig du skulle bli någon jag skulle få känslor för. Det stod inte på kartan. Men det har jag verkligen, alltså känslor för dig. Och om du läser min blogg så kommer du förmodligen veta att det är dig jag skriver om. Vår historia är lång. Eller jag vet inte om vi delar något ord som kallas "vår". Men min historia med dig är lång och komplicerad, gjort en hel del snedsteg och misstag, ändå har jag delat mycket underbar tid med dig. Kvalitéttid kan det kanske kallas, för timmarna är inte många. Och den tiden är jag glad för, det var den tiden jag borde mått bra, och den tiden när jag borde varit världens lyckligaste. Men den tiden är förbi nu, och jag sumpade min livs chans. Återigen hade jag verkligen byggt upp mina förhoppningar, eller rättare sagt, DU hade byggt upp dem. Men sedan raserades allt. Jag vet inte om det var ditt sätt att ge igen, men i så fall förtjänade jag det. Jag betyder nog inte mer för dig nu än en liten ikon på msn.