BLÄ PÅ ALLT.
Nu ska jag skriva av mig. Men vet knappt vad jag ska skriva.
Känner mig så ordlös, så jävla sviken av allt. Eller nej, inte allt. Bara killarna. Det finns ingen, inte en enda kille som stannar kvar. Inte ens som en vän. Har blivit sviken FÖR många gånger nu.
Det känns bara som en trygghet när det finns någon där. Någon man skiner upp av när man pratar med, någon som hjärtat hoppar till av när man ser den. Jag bryr mig knappt längre om vem det är. Jag vill bara känna trygghet. Och det här gör jag för att fly från verkligheten, för att slippa hantera saker som är för jobbiga. För att slippa hantera mina känslor och det faktum att jag blivit sviken. Jag bara hoppar vidare och vidare. Just för att jag blir sviken. Och det i sin tur, resulterar bara i att jag blir sviken igen. Och igen. Och igen.
Jag fattar inte ens hur världens snällaste, goaste person kunde bara lämna mig. Och därmed blev jag sviken - igen!
Allt går nog ut på det. Man blir sviken - går vidare. Blir sviken igen - fortsätter gå vidare. Bagaget av besvikelse bara växer och växer tills man inte kan bära på det längre. Och då vet inte ens jag vad som händer.
Känner mig så ordlös, så jävla sviken av allt. Eller nej, inte allt. Bara killarna. Det finns ingen, inte en enda kille som stannar kvar. Inte ens som en vän. Har blivit sviken FÖR många gånger nu.
Det känns bara som en trygghet när det finns någon där. Någon man skiner upp av när man pratar med, någon som hjärtat hoppar till av när man ser den. Jag bryr mig knappt längre om vem det är. Jag vill bara känna trygghet. Och det här gör jag för att fly från verkligheten, för att slippa hantera saker som är för jobbiga. För att slippa hantera mina känslor och det faktum att jag blivit sviken. Jag bara hoppar vidare och vidare. Just för att jag blir sviken. Och det i sin tur, resulterar bara i att jag blir sviken igen. Och igen. Och igen.
Jag fattar inte ens hur världens snällaste, goaste person kunde bara lämna mig. Och därmed blev jag sviken - igen!
Allt går nog ut på det. Man blir sviken - går vidare. Blir sviken igen - fortsätter gå vidare. Bagaget av besvikelse bara växer och växer tills man inte kan bära på det längre. Och då vet inte ens jag vad som händer.
JÄVLIGT TRÖTT BARA.
Trött på att ställa upp för andra när man inte får något tillbaks. Trött på att alltid vara det tredje hjulet. Jävligt trött på att ha lagt så mycket energi på något som bara slutade i tårar. Trött på att bara vara en vän när det passar för andra. Trött på att alltid behöva ställa frågan, "hur mår du?" först. Trött på att ingen undrar hur JAG mår.
Självupptagna. Orkar inte vara vaken längre nu, har så jävla ont i magen. Imorgon åker jag äntligen till Bella.
Självupptagna. Orkar inte vara vaken längre nu, har så jävla ont i magen. Imorgon åker jag äntligen till Bella.
...
FÅ ALDRIG EN TJEJ ATT FALLA OM DU INTE ÄR BEREDD ATT TA EMOT HENNE.
HAIKU DIKT I EN BOK.
Du fick mitt hjärta.
Jag valde dig med omsorg.
Jag gav mig till dig.
LASSE WINNERBÄCK.
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny, jag är rätt mycket med mig själv - precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny, jag är rätt mycket med mig själv - precis som du.
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu.
GRIPER TAG I VITA BLAD.
När någon säger ordet perfekt, då måste dom prata om dig.
Varför ska jag vara den som gör misstag? Ska vi bygga en tidsmaskin? Ja tack.
Så kunde det bli som det var meningen att bli. Och inte som det blev.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om, men jag vänder om än en gång.
Allting börjar om, jag kan börja om.
J*VLA HORMONER.
Herregud, märker verkligen på mig själv att jag har mens nu, så jävla överkänslig så det är inte sant. Läste en tjejs blogg, så hade hon skrivit ett inlägg om hur mycket hon älskar sin pojkvän. Och nu ligger jag och grinar. Hahaha...
LÄNGESEN.
Hjärtan som slår, vi står där vi stod,
minns det som igår, första gången du log,
som om jag snubblade pladask på marken och bara dog.
Varje gång är som den första gång vi sågs,
Varje gång är som den första gång vi sågs,
även om det är över nu.
Allting har förändrats, men du finns kvar.
Allt var svävande men nu så ser jag klart.
Mina minnen höll mig uppe varje dag,
Mina minnen höll mig uppe varje dag,
du är som att andas för.
Jag gav aldrig upp dig när du försvann.
Långa dagar blev till nätter, sen till år.
FJORTONDE FEBRUARI.
Alla hjärtans dag är ju en förolämpning mot oss som är ensamma.
NO REGRETS.
Det finns så himla många människor som ger mig hopp, bara genom att säga något skitlitet, egentligen helt obetydligt.
Det behövs så lite för att göra mig glad, dom senaste dagarna har det bara bubblat i mig av lycka och hopp, och vet ni varför?
Jag gav inte upp.
Jag gav inte upp.
ALL I WANT IS YOU.
Minns till och med första gången vi pratade, och jag minns verkligen vårat första telefonsamtal, och jag minns första gången vi va. Sen gjorde jag något som förstörde allt, och det är det som går och tynger ner mig minst 90% av dagen. Det är omöjligt att förlåta något sånt, men jag säger det ändå; förlåt för allt.
JAG HAR GJORT MITT DRAG I SPELET.
Men saken är den att jag vill fortsätta spela...
FAILURE.
Okej.
Jag har insett nu, jag kan inte få allt jag vill. Jag förstörde allting, jag hade en jävla chans, men jag sumpade den, fyfan vad jag sumpade den! Jag gjorde bort mig så jävla hårt. Jag kan inte bete mig som jag vill, förstår det nu. Jag måste ta vara på vad jag har. Men som sagt, önskar att jag kunde spola tillbaks tiden, och göra ett annorlunda val mot vad jag gjorde. Men nu är allting försent.
GREAT, JUST GREAT.
Jag har gjort två av mina största misstag någonsin, inom loppet av sex månader. Bra jobbat Linnéa, bra jobbat!
...
HEJ, JAG HAR LÄXOR OCH PROV UPP ÖVER HUVUDET, NATIONELLA PROV SNART, FÖRLORAR VÄNNER PÅ GRUND AV MISSTAG, ÄTER MIG TJOCK PÅ SKRÄPMAT OCH GODIS, SÅRAR MÄNNISKOR, OLYCKLIG KÄRLEK, GYMNASIEVAL, OCH NEJ, JAG ORKAR INTE!
DU ÄR PATETISK!
Du kommer INGENSTANS med att vara på det sättet du är. Det är så skrattretande, förstår inte hur en person kan förändras så mycket. När jag tittar på dig, kan jag inte ens tro att det är samma person. Så jävla illa är det. Och så jävla pinsamt. Och så jävla sorgligt...
FÖR MYCKET.
Det blir för mycket. Jag kommer hem till mamma, och jag trivs sjukt bra här. Jag får en skitbra känsla i kroppen så fort jag kommer in i stan. Och jag förstår inte hur det kunde bli så, för något år sen ville jag bara härifrån, jag tyckte inte om staden i sin helhet. Men nu är det tvärtom, jag älskar själva staden, vännerna jag har här (älskar såklart alla kompisar i Sandviken & Sunne också) och jag älskar att vara hos mamma. Så nu kommer frågan, hur gör jag med gymnasiet?
Ända sen i somras har det varit en självklarhet att jag ska gå i Sandviken, men nu känns det inte lika säkert längre. Och nu känns det lite för sent att ändra sig.. eller? Jag har inte ens tagit mig tid att kolla gymnasium i varken Karlstad (där min allra bästa vän bor) eller här i Västerås. Och får jag ens? Efter allt i Sandviken, jag har strulat till varenda lilla grej känns det som, så vill jag ha lite tid någon annanstans. Det kanske kan ses som att fly från problemen, men jag är bara trött för stunden. Så jävla många misstag, och alla gör misstag, men det här är MINA misstag. Och jag vet inte ens om jag kan stå för dom.
Och det är ett stort val att göra. OM jag nu skulle flytta, tänk om jag vill tillbaks efter några månader för att det har hänt nåt skit där borta istället? Faaaan va svårt det är. Jag har tre olika möjligheter, och jag har INGEN aning om vad jag vill eller ska göra.
FOTSPÅR I SANDEN.
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. Herren svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Den här texten är verkligen speciell för mig. Får nästan tårar i ögonen varje gång jag läser den, massa tankar och minnen bubblar upp. Men den betyder så himla mycket och får mig att tänka på personer jag aldrig kommer glömma, och som jag älskar.
IDAG SER JAG DIG ÖVERALLT.
Fan... Fan, fan, fan, fan, fan.
